mopedbil

Var igår ute med jobbarkompisar en sväng och käkade gott, snackade en del om allt möjligt. Kul att göra något som skingrar tankar, ibland kan det behövas. Idag var det upp tidigt för att stå i en kafeteria i sonens pingis. Vad gör man inte för sina barn? Men det var ganska kul i alla fall, inte så betungande som jag trodde. Timmarna gick fort och ett tu tre stod vi på ut-sidan igen och på väg hem. Jag bli så imponerad av min son nu tog han pris igen som bästa match-spelare. Måste nog skaffa en ny hylla som han kan ha sina priser i det får snart inte plats mer där. Kul för honom att det går så bra. Ja, så var det hem och lagade mat och sedan ut med dom små hundarna. Skönt att det inte var så kallt idag, man liksom kände riktigt att solen värmde i ansiktet och det var så skönt att känna det. Nu skall jag inte göra något mer än att slappa och naturligtvis gå en kvällsrunda senare med hundarna. Vi får se vad det bli utav morgondagen, har inte planerat något ännu, kanske en långpromenad eller så!! Tills vidare så ha det så bra alla ute i etern!/Kramar från B-M!

Igår fick jag för mig att köra min lilla grå. Jag gick ut ganska tidigt på morgonen och försökte att starta den och fick nobben. Nu börjas det tänkte jag, problem, problem. Jag försökte några gånger och fick sedan lägga av och gick in. När jag senare skulle gå ut för att rasta min dotters hundar tänkte jag att jag kunde försöka på nytt. Då hade solen stått på i ett par timmar, när jag startade så gick den igång på stubben underligt tänkte jag, men blev själaglad och ringde in och frågade min yngsta dotter om hon ville följa med på en tur och det ville hon. Sagt och gjort hundarna följde med också. Vi åkte mot mitt barndoms sommarstuga som min morfar och farfar byggde någon gång på 40-50-talet, men som mina föräldrar sålde på 70-talet. Det kändes väldigt underligt att strosa omkring på denna mark som man lekte som barn och se den lilla lekpark som man då upplevde som väldigt stor. Nu verkade det som den hade krympt. Ängen som korna gick och betade på var ju väldans stor när man var barn och nu verkade den så ynklig. Jag visade även dansbanan där man stod och hängde när man blivit lite äldre och försiktigt tittade på killarna i smyg när dom kom i sina raggarbilar, det var grejer det. Alla minnerna bara forsade fram när vi gick omkring, det var precis som tiden hade stått still ett tag. Så småningom kom vi fram till vår stuga och tänk dom gamla körsbärsträderna stod kvar som jag hängde knäveck i och käkade körsbär och spottade kärnor. Även dom gamla vinbärsbuskarna stod kvar. Ja, ja man bli lite sentimental på gamla dagar men det går inte att undvika det. Snälla tantens hus stod kvar precis som jag mindes det, hon och hennes bror var lite speciell. Det var ett äldre par som var lite utav ett orginal, konstnärer, målade tavlor och deras tomt var ett kaos av tomtar och troll, jag bara älskade att komma in till dom och höra deras fantastiska sagor och berättelse som gjorde att jag trodde på dom till 100-procent. Lilltarzans hus stod också kvar, deras son umgicks jag med en del och vi samlade getingar i burkar, vid ett tillfälle tappade jag burken och vi hade en svärm omkring oss som hette duga. Vid ett annat tillfälle hade jag fått för mig att samla gräshoppor i en burk, stolt gick jag hem för att visa detta för min mamma och snubbla då på entröskel in till rummet där hon satt glasburken gick sönder och ut flög det tusentals gräshoppor. Då blev inte min kära mor så glad kan jag säga. Ja, så där höll det på när vi gick omkring på mitt land igår, minnen som jag nästan hade glömt kom tillbaks i full styrka och tog nästan musten ur mig. Vi lämnade sedan detta ställe och körde vidare mot Sollenbrunn, vek av på småvägar och körde omkring. Vid ett tillfälle körde vi lite fel och vi visste inte riktigt vad vi var någonstans, men det var ju bara att vända och köra tillbaka. Lite senare blev vi törstiga och fick stanna för att köpa något att dricka, sedan vidare. När vi så småningom kom tillbaks hem så hade det gått åtskilliga timmar och nöjda och lite trötta satte vi oss och berättade för övriga familjen om våra små äventyr med den lilla grå. Pust och stånk nu får jag nog sluta skriva för denna gång och vi hörs!!!Kramar från en som är lite småtokig!!/B-M!

Hej igen, det är ju en vecka sen som jag skrev här och äntligen fick jag tummen ur och sitter nu här igen! Jag fick idag lite vårkänslor när jag stod vid busshållsplatsen tidigt imorse, fick då syn på en skata som hade små pinnar i sin näbb och flög upp i ett träd för att bygga på sitt bo. På en gren brevid satt ytterligare en och tittade på precis som att "kan du inte skynda på lite grand". Det såg riktigt härligt ut skall jag säga. Trots allt finns det förhoppningar om en vår.  det liksom känns i hela luften att något håller på att hända, sakta men säkert. Varje dag tittar jag till min lilla moppe-bil och bara längtar efter att få köra lite grand, nu börjar det att närma sig lite i alla fall. Skall nu vila lite och gå och duscha sen blir det nog lite tv tror jag, vi får se! Ni får ha det så bra så hörs vi snart igen!/Kram B-M!!!